fiasplats

Åh så magiskt London var, men resan började betydligt mer omagiskt!

Klockan halv tio satte jag, mia och Josse oss i kära Grand Vitara för att ta oss ned till Västerås flygplats. Vårat kära nya tillskott i "Fru-ligan" Mattias Jansson skulle åka från karlstad direkt till flyget, han skulle dessutom flyga för andra gången i sitt liv (försa gången kom han knappt ihåg då han liten). Det var uppdukat för konstigheter. Vi hade inga större problem. Crusade fram längs vägarna och pratade strunt. Plötsligt fick jag ett sms. Hm, inte så konstigt egentligen, jag brukar faktiskt få sms, MEN, i smset stod det:

AHH! Mattias kommer missa flyget. Han försökte hitta bussar till Sala, som vi skulle åka igenom, men dessa hade precis lämnat hållplatsen. Nödlösningen blev Mattias Pappa. Han fick snällt sätta sig i bilen och bila till karlstad för att hämta mattias för att sedan tokköra till Västerås. Mattias satt och uppdaterade GPSen konstant och insåg ganska snabbt att han skulle komma fram ungefär samtidigt som gaten skulle stänga. Awesome... or not.

Vi andra tre kom fram ca 2-3 timmar innan planet skulle lyfta, så det enda vi behövde fundera på var ifall mattias skulle hinna eller ej. Tillslut fick flickan i gaten ta mattias papper och släppa igenom oss före. Vi stod sedan tryckta mot fönstret och spanade efter "frugan". Håll i åtanke nu att han aldrig varit på en flygplats och dessutom hade jag varit klumpig och sagt labyrint... ni vet kö-snören typ... men mattias hade ju tolkat det som något väldigt läskigt. Han kom tillsist in springandes, mössan halvt avflugen, och fram till flickan i gaten. Han tog sig igenom och platsligt så var vi 4. Haha, men ja. Det var väldigt spännande.

Planresan var okej. Gott godis, redbull och MIG. Jag vann. Mycket viktigt.

Av planet, försöka köpa tågbiljetter av en brittisk flygmänniska som pratade alldeles för fort, på tåget, av tåget, köpa undergroundbiljetter, på första linjen och åka en station, på en annan linje och åka ett par till, av och sen kom det roligaste. Försöka hitta till den lägenhet vi hade hyrt.

Självklart tittade vi fel på adressen och gick i 10 min för att komma dit vi skulle bo, inte hämta nycklarna. Så efter ett samtal, som först hamnade i praug men sedan i london, sade lägenhetsmänniskan att vi skulle gå tillbaka samma väg i ca 7 minuter. Yey... lyckan var total. Men vi gjorde det. Duktiga som få är vi ju trots allt.

Vi fick nycklarna, tog oss tillbaka IGEN, låste upp och beredde oss på det värsta. Alla har vi ju hört skräckhistorierna om london. Inge varmt vatten, sunkigt, kissigt och allmänt kallt. Men dom kunde inte varit mer fel. Inte i vårat fall i alla fall. Ungefär 7 pers kunde duscha... och inte ens då kom det kallvatten. Vi hade tvättmaskin, tv och dessutom så var det mesta från IKEA så man kände sig som hemma. -Phu! Snacka om skönt!

Första kvällen så gick vi ut och åt på kina. Det var illa. Jag och Josse åt samma sak och upptäckte detsamma. Kycklingen hade en underlig bismak. Så vi lade den åt sidan och åt resten. Våra tallrikar såg roliga ut. Halva tallrikarna var fyllda med kyckling, bara kyckling. Servitrisen frågade om vi inte gillade kyckling, och eftersom vi var svenskar så skrattade vi bara lite och log. Man kan ju inte klaga :P

Onsdagen bestod mest av nervositet. -Killarna kommer snart!!!!! Vi fördrev tiden fram tills dess med att lokalisera spelstället, 10 min promenad ifran lägenheten, och detsamma gällde Camden High Street. Det vill säga den största hårdrocksgatan. We were in heaven. Vi åt mat på en engelsk/amerikansk resturang. Chili Con Carne, och jääääävlar vad hett det var. Men gott. Sedan gick vi för att köpa en lite present åt daniel eftersom han faktiskt fyllde år dagen därpå. Det blev ett sett fingertrummor inslagna i en svart påse. Det enda som saknades nu var grabbsen.

Fjärlilar och allt annat satyg befanns sig i våra magar. Allt man ville vara att springa omkring. Och när de väl kom så var man helt tokig. Josse den sötnöten gick och gömde sig bakom en gardin. Hihi, don't ask me why. Daniel fick trummorna och satt som ett litet barn och trummade på dem. För att toppa det gick vi ut på en grekisk resturng och åt massor med god mat. Jag och pär åt nåt väldigt galet. Det var vegitariskt till och börja med... so not like me. Sedan så var det så många olika mängder i sån kvantitet så vi höll på att dö. Men gott var det!

Puben som jag, Pär, Josse och Daniel sedan förde stegen emot luktade kiss, spelade hög livemusik och hade billig sprit. I liked it. Förutom kiss delen. Det var skönt att känna in den engelska pubmiljön lite. Önskar att det kunde finnas fler sådanna ställen i Falun.

Natten ska vi inte tala om, I don't kiss and tell.

Madame Tussauds var Torsdagens viktigaste punkt... förutom sabatons spelning, och shit vad det översteg mina förväntningar. Många av vaxdockorna var sjukt jävla bra gjorda och dessutom hade dom bio i 4D och en "spökvandring". Allt var magiskt. Sedan var det hem, mat, vila, göra sig fin och dricka lite. Vi insåg ganska snart att det var lite tråkigt att bara sitta i lägenheten så jag, josse och mia tod oss ut på samma pub som jag och josse varit på kvällen innan. Denna gång var det inte lika mycket folk, och musiken var mer dempad. Men drickan var billigare. Undra om det var för att vi bara var tjejor. Efter en eller två för många tod vi oss sedan upp till spelstället, ca 3 min därifrån. Enda problemet var att vi var sååååååå kissnödiga. Vi ville inte gå på pubens nerkissade toaletter, så de tre minuterna kändes som en evighet.

Vi hann se/höra slutet av Alestorm sedan gick vi ut för att försöka hitta pojkarna. Det vi möttes av var "Pizza" och Björklund som sade åt Josse att hon skulle hoppa ner i en Case under en av Sabatons låtar för att sedan bli utrullad i en paus. Det var så jävla klockrent! Och jag hade gärna gjort det själv... om jag inte hade varit så scenrädd. Men Josse var tuff. Hon Hoppade ner och blev utrullad. Daniel öppnade och Josse bjöd alla på champange. Det var skiiittufft.

Sen var det efterfest i logen, utanför spelstället och överallt annars. De viktigaste som jag träffade var Sam, gittarist i Dragonforce och Aris, Sabatons bästa fan. Eller de var inte viktigast, men de var coolast eftersom jag aldrig mött dem tidigare. Sen var det helt jävla underbart att få träffa alla andra kompisar igen. Pär var snyggast, sötast och bästast... men det är ganska självklart.

När kvällen led mot sitt slut, eller vårat slut, runt 4 insåg vi att vi skulle upp om 2 timmar så vi skulle säga adjö. Jag tyckte inte att det var speciellt roligt och jag tror inte att jag har varit så ledsen på länge. Jag stod och kramade Pär länge och grät av mig allt smink. Nästan, det lilla som satt kvar ville Pär däremot inte ta bort, han tyckte att Mia kunde göra det pga en rolig anledning. När jag väl inte orkade gråta mer tog jag brudarna och gick hemåt. Jag grät så de andra började. Sen så insåg vi hur fåniga vi såg ut eftersom vi dessutom gick och höll händerna på ett mycket underligt vis så vi flabbade ur totalt. Om vi inte hade gråtit innan dess så hade vi gjort det då men pga skratt. Vi var emotional trainwracks.

Vid ytterporten hemma skulle Josse öppna dörren, PUSH står det trydligt på den. Men det går tydligen inte in, så jag bryter ihop av skratt återigen eftersom josse står och rycker i dörren. Upp i hissen och in i lägenheten. Där skrämde vi nog livet ur Mattias och Anna. Men men, sånt kan hända.

Kvällen var en Hit. Alldeles för rolig för att vara sann.

2 timmar senare var inte lika roligt. FY FAN. Det enda som var bra var att vi hade ett jävla flyt. Fick taxi på en gång, tåget gick 4 minuter efter att vi hade satt oss och sedan lyckades vi hitta den bästa restaurangen på flygplatsen. Mmmm... Varm baugett med smäl mosarella och sknka tillsammans med typ friterade potatiskuber med chipskryddning. Det var oslagbart den bästa frukosten jag någonsin ätit. Vi hade sedan ungefär en timme till flyget så vi tod det lite lugnt.

Flyget var däremot försenat så för att ta ikapp lite tid så (tror jag att piloten) körde flyget högt och snabbt. Det resulterade i att jag inte kunde sova mer än 30 min och halsont. Tiden kunde inte gå långsammare. Jag ville bara hem.

Min bror bodde i min lägenhet under londontiden, och det sista jag sade till honom var -lämna inte lägenheten innan jag kommer dit för jag tar INTE med mig några nycklar. När jag ringde honom när vi landat för att höra om han kunde damsuga (eftersom jonas, tomas och Mattias skulle komma och bo hos mig samma natt) fick jag reda på att han hade glömt det och åkt hem. Jag skrek en aning och sade sedan att han minsann fick sätta sig på en buss tillbaka.

Sedan for vi. Mattiashjärtat fick köra. Stackarn. Vi stannade till i Hedemora på lappens och åt de godaste chili cheesen någonsin och for därefter hem. När vi var ca 15 mil bort ringde min kära bror. -Jag missade bussen. AHHHH! Panik. Hur skulle jag nu kunna komma in och duscha/bajsa innan besökarna skulle komma? Skulle jag dessutom stå och vänta i hundra år utanför lägenheten? Jadu, pankitankarna var många och desperata. Det slutade med att bror fick ta en ny buss och springa som en jävel hem till mig.

Lagom tills jag hade satt badlakanet runt min kropp plingade det på dörren. Perfekt timing. 2 timmar sovning, resa hela dagen och panik senaste timmen. Inte en schysst look. Men ja, grabbarna var snälla och när vi var redo for vi in till borlänge tillsammans med Sofie och Emmelie (och mia så klart) för att se Raubtier. Det var skitbra. Jag och mia stod och gäspade i kappmen när dom väl började spela så var man glad att man hade stannat. Det var en bra avslutning på den dagen.

Idag har jag fan inte gjort ett dyft. Jag har gjort en pizza med sofie och mia för att sedan se på sagan om ringen. That's all... och det räcker mer än väl efter en vecka som denna.