fiasplats

Rubriken talar sitt tydliga språk. Min morfar drog sitt sista andetag idag och gick vidare till de evigt gröna ängarna på trappalanda. Jag tänker iallafall tro att det är dit alla jag älskar och jag själv ska.

Min morfar var en respektfull man, och han gjorde allt för familjen. Han var lite speciell. Han älskade sin familj mest, men kunde verka knepig för den som stod utanför. Han var väl omtyckt bland vänner och så vitt jag vet har han aldrig haft en ovän. Jag kände honom bara i 19 år av hans 82 år långa liv, så han kanske hade någon, men det har jag svårt att tro. Han kommer att saknas av många människor. Mest av mormor, min älskade mormor. Min helgonförklarade (enligt alla som känner henne) mormor.

Jag visste att denna dag skulle komma. Han har varit väldigt sjuk. Men ändå så blir man chockerad och främst ledsen, men det är en självklarhet. Innan jag fick besked om morfar var det en bra dag. Men jag orkar inte ens berätta om det. Jag måste bara komma på något som underlättar det min mormor måste gå igenom nu.

Mormor och morfar fick fira 50 år som gifta. Det var 30 dagar sedan.

1927.07.04    2009.09.14